miamoja

Ok, jag bor tydligen pa en begravningsplats.

Hur känns det?

Njaaaa, jag vet inte riktigt...

Igår morse när jag skulle äta frukost så hade jag ytterdörren öppen och då ser man rakt ut, på bakgården höll jag på att säga, men det finns ju ingen gård, men iallafall, man ser ut i byn skulle man kunna säga ;)

Mansour (som jobbar på Casa Umoja) hade precis kommit förbi för att säga god morgon och jag kollade ut och såg en hel drös med karlar som gick förbi och sa såklart, kolla vad mycket folk!!! För det var verkligen det! Så sa han att ja det brukar se ut så om det är någon som har dött och dom begraver ju folk här bakom.

Ehhhh, what?!? sa jag! Här??

(Om ni kollar inlägget "Zanzibars baksida", dvs sophögen, så är det antagligen där och det är liksom precis bakom vårat hus. Den, eller nedskräpningen börjar tjaa men verkligen 2 meter från huset på husets baksida och går man längre ditåt så blir det bara mer och mer skräp tills man hamnar i den riktigt stora skräphögen).

• We don´t have like in Eurpoe where you have a nice cemetery with a stone and everything, but we do have a certain place were we bury people, do you find it strange?!

• Well....no...but......

...it just happen to be exactly where I live....

Fy fan, tänkte ju jag, och undrade genast hur många döda kroppar som jag trampar omkring på varje dag...Kanske ingen, kanske flera. Vad vet jag?!

I alla fall så är ju inte döden lika "skrämmande och främmande" här som hemma i trygga Sverige. Men ändå. Som sagt, en död människa här har folk otroligt stor respekt för och hur ska jag säga för att den inte ska låta fel, jag menar visst har vi Svenskar också en stor respekt för bortgångna människor, men inte på långa vägar samma som här.

Till en annan sak men lite inom samma gren, ändå. Visste ni att enligt tradition så ska man begrava alla "delar" som tas bort från ens kropp under tiden man lever, dvs när man klipper naglar och hår så "begraver" man det i marken som en liten ritual. För att senare då återförenas med det.

Jaaa vad säger man? Men ändå lite fint på något vis.

När jag ändå är inne på det troende, ritualer och vad det nu kan vara så hörde jag igår natt något som inte riktigt lät som en ko eller get som brukar traska på nätterna utanför mitt fönster. Det lät lite annorlunda...jag tyckte faktiskt att det var lite småobehagligt. Så efter min paranoia så tog jag mod till mig och kollade ut. Och såg ingenting såklart. Det har ju precis varit fullmåne så månen lös upp ganska bra och där var ingenting såklart. Så jag la mig igen och blundade hårt ;)

Vid Lunchtid så pratade jag med ena tjejen som jag bor med och hon sa att hörde du häromnatten när det var sånt jäkla liv och det var någon som skrek jätte högt. Och näe jag hade ju inte gjort det för jag var verkligen as, as trött då och en annan tjej som bor här i huset sa det till mig den morgonen efter, att va fan hände inatt egentligen med det där skriket!? (skönt att man är oväckbar ibland...eller inte...) och tydligen hade det varit killen som äger huset som hade jagat bort någon/några som nattetid brukar ligga utanför hans fönster (jag bor vägg i vägg med honom kan jag ju tilllägga, men han har även ett fönster runt hörnet) som vill put a spell on him så han ska sluta att ha det så bra och sluta nå framgång. Typ. Här kan det bli så att folk blir avundsjuka när det går bra för någon och tycker ju då att denne person ska dela med sig av allt...Han, killen, (Mr fine kallas han för ;)) går helst inte ut efter 9-10 på kvällen, för tydligen blir han trakasserad. Och till saken hör den att han är verkligen världen snällaste och gladaste människa. Stackarn! Big time!

Nice...så med de skriken den natten så hade han tydligen totalt tröttnat på dom och kastat saker på dom och skrikit åt dom att gå härifrån och lämna honom i fred så därav skriken.

Så jag undrar ju om det var det jag "kände" och hörde i går natt...hädanefter så kommer jag absolut ha gardinerna fördragna om natten...Säkert så var det samma människa/or som lagt ner den där döda ödlan i vattentanken härom veckan...