lite blandat igen
Världskrisen har drabbat lokalbefolkningen grymt hårt här på Zanzibar. Inga turister ingen busniess...dom flesta turister som kommer hit är nästan bara rika Italienare och dom bor på hotell där allt är inkluderat i priset så alla pengar stannar inom resorten som då såklart ägs av...Italienare.
Pratade med en polsk kvinna som har ett safariföretag på fastlandet och hon sa att deras business (stavar jag det här ordet rätt?! Och nu vet jag att Voodo stavas så här ;)) men att den sjunkit med 60% jämfört med förra året. Folk har inte råd att resa eller vågar inte lägga ut pengarna. Kanon, när jag sitter här på csn och har en svindyr lägenhet hemma! Som dessutom säkert har sjunkit i pris något grymt plus att alla mina fondsparpengar ligger på noll igen. Näe, men nästan..och inget jobb när jag kommer hem.
Skit bra tänkt Mia! Verkligen perfekt!
Näe, men jag tycker faktiskt riktigt synd om killarna här som försöker livnära sig på turismen. Men de flesta människorna och ställena går det ju trögt för, alla klagar. Shit, tänk dig att vara beroende av en sån sak. Inga turister inga pengar, fast drar man det stort så är det ju så det är för alla förståss världen över. Men shit, så att det är verkligen så att ALLA människor är beroende av ALLA. Har inte tänkt på det innan..hmm ;) well, well....
Och sen tycker jag ju nu extra synd om dom som jag lärt känna här såklart för jag har en personlig relation till dem...lite som om att dom andra skiter jag i. Näe det gör jag ju inte, men det blir ju lite mer, vad ska man säga, påtagligt..eller tjaa...
Lite småfunderingar som flyger snabbt genom skallen här på lilla zanzibar.
Ah, måste berätta nåt som är så sjukt! Tycker jag. Att i förrgår kom det en kompis till Mansour hit. Mansour ringde och sa att jag skulle komma till Casa Umoja för det var en svensk där så jag kunde prata svenska. (Det ”roliga” är att man ganska ofta, eller det händer att man blir ihop-parad med andra svenskar av Tanzaner ;) så jag bara ja, ja jag kommer sen...jätte otaggad på att träffa en ny svensk och berätta vad jag gör här haha näe men typ så. Men när jag kom så visade det sig att det var en gammal kompis till Mansour, som bott i Sverige, Uppsala nu i 13 år och han var här och byggde ett semesterhus till sin familj. Vi började prata om mygg och han sa att nästan all malaria på zanzibar är borta, för USA har varit här och bekämpat. Så pratade vi mygg hemma i Sverige och jag skulle berätta om Österfärnebo, skolan som jag åkte till Tanzania med sist. Och han bara va!? Österfärnebo!! Jag är jätte nära vän med Linda och Camilla. Och det var ju dom som var mina lärare när jag gick där förra året! Coolt! Coolt hur världen är liten.
Samma faktiskt när jag berättade för Mansour för någon vecka sen att när jag och Sussi var här för 10 år sedan så träffade vi en snubbe som verkligen var jätte snäll och hjälpte oss massor och han bodde på östsidan när han var här hemma på Zanzibar, men annars bodde han i Holland men jag minns inte vad han hette... Omari, säger Mansour, och det var det ju! Haha! Sammanträffanden, verkligen!
Men hur som helst så är jag glad iallafall, även fast det är ”trissta tider” för jag har flyttat in i mitt lilla ”hus” och det är ju bara heeeeeelt underbart ska fota och lägga upp snart! Plus att jag är glad över att imårrn får jag sverige besök ;) och igår fick jag reda på att min lilla underbara Frida köpt biljett å ska snart komma ner också!!!! tjohooooo livet leker!!!!!!!
puss o kram
